Flytt och bära grejer och städa och sen bli tvungen att bära lite till

Idag har jag ägnat all uppmärksamhet åt min lägenhet. Pappa var precis och tillsammans utförde vi den odrägliga uppgiften att lasta bilen tillsammans. Jag hade för mycket grejer så det slutade med att jag blev tvungen att lämna vissa saker. Skohylla, en del porslin och andra mindre viktiga saker.

Snart kommer mamma och vi ska ta tag i den tredje jävliga etappen av fyra som en flytt innebär (första: packa skit, andra bära skit, tredje städa ur skiten, fjärde flytta in skiten). I väntan på att mor ska anlända har jag parkerat mig på golvet där min en gång stod och (yes!) jag röker faktiskt inne. Jag är trött, sönderstressad och hungrig. Men snart är det slut på det här skiten.

Jag ska fan aldrig mer flytta.

Fortsättning följer...

Flytt och flyttstädning

Med den stundande flytten har jag kommit att tänka på en hel del saker.

1. Kokböcker. Man får dom när man fyller år eller till jul. Studentkokboken och Enkla och snabba rätter och vad dom nu heter. "Tack så mycket!", säger man. "Dom kommer att komma väl till användning!" - (NOT!!!). Men nu när man kommit på att man faktiskt kanske skulle behöva dom är dom borta.
2. Om man köper gummihandskar är det säkert roligare att diska.
3. Även fast jag efter väldigt många flyttar har insett att man alltid har mer skit än man tror.
4. Punkt 3 är alltid tung att inse.
5. I och med punkt 3 måste man kasta oerhört mycket skit. Saker, tidningar man vet att man aldrig kommer att läsa igen, gamla kläder man tycker är fula men tidigare ändå velat spara "bara föra att", och annat allmänt skit man spart genom åren av sentimentala skäl.
6. När man börjar rota i lådor och skåp hittar man saker man hade glömt att man ägde eller trodde man förlorat. Jag hittade en mössa jag letat hela vintern t.ex....
7. Det är psykiskt påfrestande att stänga in sig i en lägenhet en hel dag och gräva i all skit när man inte tycks se något slut på allt.

"Allt handlar inte om prylar..."

http://www.apple.com/ipad/
Tror du jag vill ha en sån?

Markus goes Wilde

Jag har under de senaste dagarna läst Wildes The Picture of Dorian Gray. Jag trodde aldrig att jag skulle bli ett fan av Oscar Wilde men av den tredjedel jag läst utav denna långa korthistoria måste jag säga att jag kanske har hittat en ny favorit. Väldigt lite annat jag läst har fått mig att tänka så mycket. Den är smart, insiktsfull och tidvis väldigt skeptisk till många sidor av livet - perfekt för någon som mig som på senare dagar gått och blivit lite av en naiv idiot.

Den skeptiska inställningen till allt från kärlek, åldringens alla obehag, vänskap till livet i allmänhet ger på många sätt tröst över hur många saker inte är som man allt för ofta önskar att dom vore. Men när jag har det sagt vill jag gärna tro att jag fortfarande är - och förblir hellre - en naiv idiot.

The Picture of Dorian Gray
Någonting jag tror många skulle uppskatta att läsa.

23

Födelsedag nr 23 är härmed avklarad. Rätt stillsam men ändå behaglig dag. Om man räknar bort det lilla missödet som skedde imorse då jag försov mig (sov över). Tycks alltid ha skola på min födelsedag och jag har faktiskt lite dåligt samvete över att missa just det här seminariet.

I övrigt är väldigt lite förändrat i tillvaron. Inget är förändrat förutom en siffra.

Trött

Från att haft en av dom bästa starterna på dagen någonsin har dagen långsamt nött bort den optimism som fanns där i början. Vill inte säga att jag är deprimerad bara fruktansvärt trött. Trött trött trött. Kan inte sova! Öronen skriker och tankarna tycks inte finna någon ro. Sömntabletter!

"Slappfredag", "Målarlördag" och "Promenadsöndag"

Ovanlig helg måste jag säga.

I fredags låg jag i sängen hela dagen, bokstavligen talat. Enda gången jag lämnade sängen var för att gå på toa eller springa ut en snabbis till köket. Henny var förbi och gjorde mig sällskap i två omgångar. Lyckades även, efter en del tjat, skicka iväg henne att köpa mat. Eller ja mat och mat, två mosmenyer på statoil. Jag hade faktiskt någonting som kändes som ett skavsår och sved på armbågen på lördagsmorgonen, kanske tog det hela koncepet med "slappfredag" lite väl långt?

I lördags vaknade jag av att Niclas satt och tittade på TV (det är hans lägenhet). Han hade varit i Söderhamn. När han drog till skolan och pluggade gjorde jag mig  ordning och åkte ner två våningar till "PubenPuben" för att hjälpa till att måla och "what not". Vågar faktiskt säga att vi gjorde det bra!

Nu så här på söndagsmorgonen så tror jag faktiskt - håll i er! - att jag ska ta en morgonpromenad. Somnade runt 6-7 igår och vaknade nu (kl halv 9) på morgon full med liv och energi. Kanske inte så konstigt att jag var så pass trött då jag endast sovit (trots min "slapp-bara-ligga-i-sängen-fredag") 2 timmar på fredagen och 5 på natten till lördagen.

IDAG ska jag bannemig och hem till Bollnäs i alla fall. Tror jag. Tycks alltid ha en anledning till att inte göra det.

Vi tänker och föreställer oss i detalj, vi lever i allmänhet

Saker och ting är lite lustiga. Igår kväll när vi kollade på film låg jag och kämpade för att hålla mig vaken. Jag sov till och med emellanåt. Nu har mer än fyra timmar passerat av det här dygnet och jag ligger fortfarande i soffan med skärpta ögon och driver iväg i mina många tankar.

Tankar jag förresten gärna skulle vilja hitta ett fint sätt att knyta ihop så man finner någon logik i allting. Vill gärna inte tro att jag är en förvirrad människa men ibland blir det bara svårt att sluta tänka även om man vet att det ibland bara skulle vara bäst att låta bli, eller - i alla fall stundvis - styra tankarna i en riktning som inte förvirrar.

"Sixty minutes of thinking of any kind is bound to lead to confusion and unhappiness."

- James Thurber

Visdomstanden i min högra nederkäke har svikit mig genom att bli inflammerad. Har gått över en vecka och haft ont. Dom sista dagarna innan tandläkarbesöket hade jag fruktansvärt ont då ens att öppna munnen var en utmaning. Efter tandläkarbesöket där dom skar bort lite tandkött och spolade rent kändes det efter några timmar i alla fall lite bättre. Nu efter några dagar gör det jätteont ena stunden och känns knappt nästa. Tidigare inatt tror jag att jag (fråga mig inte hur) lyckades bita mig så såret gick upp och nu smakar det blod i hela munnen. Men jag är tacksam att jag i alla fall utan allt för stort obehag kan äta och snusa då i alla fall det första tidigare var en oumbärligt. Man ska vara tacksam över att det absolut värsta är borta. Det är jag. Det och alvedon.

Fan vad jag låter som en bitter, gnällig och dramatisk person nu. Jag är inte det!

År 2009 grovt sammanfattat

Jag brukar alltid få för mig att kring nyår sammanfatta året som varit. Och i år med intresse att spara tid tänkte jag ta hjälp av lite ledande frågor, som jag hittade på Hennys blogg.

The Progress of Growing Up

Phase 1: Mother is always right
Phase 2: I am always right
Phase 3: No one is always right
Phase 4: Sometimes people get it right

Gammalt från gymnasiet eller så tror jag, roligt att hitta sånt där ibland.